< Tillbaka

Varför pratar en fysioterapeut om automatisering?

När jag som fysioterapeut talar om automatisering, handlar det så klart om rörelser. En rörelse som är automatiserad är alla rörelser som vi är riktigt bra på att göra. Ex: gå, springa, hoppa, landa men även saker som cykla och knyta skorna. Eftersom jag skriver om hur vi rör på oss så tycker jag så klart att automatiserade rörelser är något bra.

 

När vi ska göra något så behöver vi ofta tänka på vad vi ska göra, och när vi lär oss något nytt tänker vi jättemycket på hur vi ska göra det. Då använder vi arbetsminnet i som främst sitter i frontalloberna. 

Man kan säga att man använder ett system som inte är automatiserat. Det icke automatiserade systemet använder vi mycket till problemlösning, grubbla och göra saker du inte behärskar till fullo. Det systemet är trögt och kräver din fulla uppmärksamhet.  När det icke automatiserade systemet går på högvarv har du fullt fokus på en sak och får tunnelseende. Du klarar bara av just det du har för händerna just nu och har svårt att ta in alternativa scenarier eller vad som händer runtomkring dig. 

 

När man gör en följd av rörelser ofta, så kan man säga att man till slut har automatiserat rörelserna. Automatiserade rörelser/färdigheter tar genvägar förbi förståndet och andra lite trögtänkta, områden i hjärnan. Signalerna i hjärnan tar rakare stigar, ifrån våra sinnen via hjärnan ut i kroppen. Det gör dig snabbare, smidigare och starkare. Man kan säga att du har rörelsekombinationen i “ryggmärgen”. 

 

Eftersom automatisering gör att hjärnans tröga, och för all del mer avancerade delar inte behöver belastas med att få kroppen att röra sig, får de icke automatiserade delarna av hjärnan utrymme över till att göra vad de är bäst lämpade för; Som att uppfatta omgivningen, fatta beslut och lösa problem. 

Ju mer automatiserade vi är, desto mer kan vi utnyttja hjärnans alla förmågor. 

 

Den automatiserade och den icke automatiserade delen av hjärnan samverkar tätt med varandra. I det automatiserade systemet finns tex muskelminnet med snabba associationer och responser. I det automatiserade systemet sker allt blixtsnabbt och omedvetet. Perspektivet vidgas från tunnelseende till vidvinkelbild. Du kan ta in en stor mängd information på en gång utan att tänka på det. Du kan helt enkelt hålla på med problemlösning och analyser (ex vad ska vi ha till middag när du kommer hem eller grubbla på något som hänt under dagen) när du är ute på en cykeltur.  Bara för att du inte behöver tänka på hur du ska göra för att cykla!

 

Vilket av systemen (de automatiserade eller det icke automatiserade) som kopplas in bestäms av hur mycket du känner igen situationerna och hur mycket du tränat för den. Kopplingen stress och prestation är väl belagd. Vid för hög stress slås till slut det automatiserade systemet ut och hjärnans basala delar tar över. Det enda du har tillgång till är enkla insikter som kamp eller flykt och grovmotoriska rörelser som ex att knuffas. I en stressad situation är det också svårt att ta in information – och att minnas den enklaste instruktion. Eller så är det bara de små detaljerna som fastnar men helhetsbilden går en förbi. 

 

När man förstår detta är det lätt att bli en förespråkare för att man ska automatisera så mycket som möjligt av sina rörelser!

Ex: rulla, åla, krypa, stödja, balansera, gå, springa, hoppa, klättra - hänga och kasta - fånga och mer avancerade sammansatta och komplexa rörelser som att cykla, skriva med penna och skriva med tangentbord.

 

Ju mer automatiserade vi är, desto mer kan vi utnyttja alla hjärnans förmågor.