Visste ni att många känner rädsla och blir oroliga när det är dags för fysisk aktivitet?

Det är faktiskt vanligare än man kan tro att våra barn i skolan är oroliga eller rädda inför ex idrottslektionen eller till och inför rasten.
Man kanske inte tycker om att röra på sig. Man är kanske inte van att röra på sig.
Framför allt kan det vara läskigt om man inte vet vad man klarar av eller inte - när man rör på sig.

Hur skulle du uppleva det om när du väl rör på dig så är det någon som säger att du gör fel? - det är klart man inte vill höra. Då blir det är klart man inte rör på sig, för förutom att man är osäker på hur kan kommer klara aktiviteten blir man även rädd för att någon ska säga till en att man gör fel.

Det sista gäller faktiskt inte bara för våra barn i skolan, det gäller alla. Oavsett ålder, aktivitet och aktivitetsnivå.

Hur kan man då stötta och hjälpa någon att våga börja röra på sig?

För det första - all rörelse räknas!

- Släpp alla tankar på tekniken och hur något ska utföras. Det viktigaste är att personen rör på sig och vågar röra på sig!!
- Uppmuntra alla försök till rörelse och ge ditt fulla stöd.
- Börja med enkla, väldigt enkla övningar/uppgifter. Förenkla ex regler i lagsporter.
- På idrottslektionerna kan man göra olika stationer - cirkelträna så är alla aktiva samtidigt.
- Se till att det inte uppstår situationer där någon annan blir stillastående och tittar på när andra rör sig. (undvik kö-situationer)
- Till sist - uppmuntra prestationen, resultatet är i den här situationen ointressant!

Så undvik och säg till någon som vågar börja röra på sig att dom är “duktiga”, beröm dom i stället för hur bra dom jobbade och att det viktigaste var att dom försökte!

Varför det är viktigt att belysa prestationen/att man jobbat bra, återkommer jag till senare. Orkar man inte vänta kan man surfa på GRIT!